Sandra Skoric

Du gick bort för 7 år och 26 dagar sen.
Jag var bara 9 år då, men jag minns allting som om det var igår..
Pappa körde dig till sjukhuset för at du inte mådde så bra.
Ni var borta i minnst två timmar sen åkte jag mamma och Srdjan till sjukhuset.
Vi var där i 2 timmar och sen var besöktiden slut, men pappa fick stanna lite till.
Efter knappt en timme så kom han hem gråtande och sa att du kommer leva i ca 2 timmar till.
Pappa ringde fabror han var påväg hem från tyskland, han var redan vid gränsen till Serbien.
Det hade inte gått en kvart och farbror ringde och sa att du dog.
Jag och min bror satt inne i rummet och skrattade och väntade på att du kom, för vi visste ingenting.
Mamma kom in gråtandes och sa att farfar har dött.
Jag brast ut i gråt och Srdjan blev frustrerad, han blev arg och brast ut i gråt samtidigt som han slog näven i dörren.
Än idag finns sprickan på dörren, och varje år, varje dag och min ögon fylls av tårar.
Idag tänkte jag på dig och började gråta, jag kan inte hålla mig jag måste släppa ut det..

Uvek si mi jos u srcu! <3
Volim te!


Du gör mig glad farfar!

En ängel upp i det blåa tittar ner på mig med käreksfulla ögon och älskar mig..
Jag vill göra dig stolt! <3

Tvoja sam zauvek, vi ses snart!